Ett av mina första tydliga barndomsminnen är kopplat till min farfar. Vi går de små kullerstensgatorna runt Doktorns trädgård och han berättar om vart och ett av de vackra husen i den här delen av staden. I var och en av våra promenader tillbringade vi längst tid framför huset, det så kallade “smultronhuset”.
Huset byggdes i slutet av 1920-talet för bankiren Dimitar Ivanov och hans fru Nadezhda Stankovic. Inuti är accenten den röda marmorspisen i receptionsrummet. I innerdörrarna finns ett podium för musiker samt kristallglas. Många sovrum, vackra terrasser, ett stort kontor och servicerum. Ingen av möblerna har överlevt, men det är känt att överklassbefolkningen i Sofia på den tiden föredrog möbler från Central- och Västeuropa.
Det finns en plattform för musiker samt kristallglas på innerdörrarna. Många sovrum, vackra terrasser, ett stort kontor och servicerum. Ingen av möblerna har överlevt, men det är känt att överklassbefolkningen i Sofia på den tiden föredrog möbler från Central- och Västeuropa.
Senare under året fungerade huset som Sovjetunionens handelsuppdrag i Bulgarien, liksom det administrativa högkvarteret för olika kommunistiska strukturer med oklara syften.
Sedan 2004 ägs fastigheten av direktören för Lukoil-Valentin Zlatev, som ännu inte har visat någon koppling till detta kulturminne. Det vackra huset var en gång en ruin i decennier och är nu sorgligt och sorgligt.
