Han var bara 17 år. Den kvällen åkte han med bilen till en förort, med plan att senare möta en vän och åka hem tillsammans. Men han kom aldrig till mötet.
När han slutade svara började oron redan efter några timmar. Han var pålitlig och punktlig — det gjorde hans familj direkt orolig.
Sökandet började redan samma natt. Han hade senast setts nära den gamla dammen i ett skogigt träskområde. Han bar en röd T-shirt och svarta shorts.
Terrängen var svår: tätt vass, vatten, stigar som ledde ingenstans. Alla letade — polis, frivilliga, räddningstjänst. Droner flög över området, dykare genomsökte strandkanterna, men inget hittades.
På den sjunde dagen såg en av sökpatrullerna ett rött tygstycke bland det höga gräset. Där, mellan rötter och vass, fann man något som ingen var beredd på.
Han låg på sidan, utmattad och redan livlös. Hans ben satt fast i en rostig gammal fälla — en gammal jaktfälla som någon en gång lämnat och glömt bort.
Bredvid fanns spår av en desperat kamp — brutna grenar, rivmärken på träd, uppsliten gräs.
Han försökte ta sig loss. In i det sista.
Ambulansen behövdes inte längre. De lokala poliserna, som sett mycket, stod tysta. En av dem vände sig bort och torkade ansiktet med handen.
— ”Han var här hela tiden”, viskade någon. “Vi hoppade över det här området första dagen, trodde inte han skulle vara där.”
Senare blev det tydligt: av smärtchocken och blodförlusten försvagades han snabbt. Ingen täckning — telefonen tappade signal och batteriet dog nästan direkt. Han skrek, men ingen hörde.
Historien skakade inte bara staden – utan hela regionen. I flera dagar lade människor fortfarande blommor vid dammen.
