En tom kista – men det som låg där inne var ännu mer skrämmande…
Polisen hade patrullerat i över ett decennium. Han hade sett våld, sorg, och lögner i alla tänkbara former. Men denna dag började som så många andra – tills något stack ut.
En svart begravningsbil kom körande i över 120 kilometer i timmen. Ingen eskort, inga blinkande ljus – bara ett fordon som körde som om det var jagad.
— Enhet 45 här. Misstänkt fordon på väg 7. Jag inleder förföljelse, — meddelade han via radion.
Föraren försökte fly. Han körde vårdslöst, slingrade sig fram och var nära att köra av vägen flera gånger. Till slut stannade han.
En svettig man i svart kostym klev ur med ett nervöst leende.
— God dag, konstapel… jag är bara sen… begravning… viktig person… — han pratade osammanhängande.
— Vem kör du? frågade polisen stilla.
— Eh… min moster… nej… systerdotter… eller… — mannen blev tyst.
Polisen bad honom öppna bakluckan. Föraren protesterade: det låg ju en kropp där! Men polisen stod fast. Till slut öppnades kistan.
Inuti: inga blommor, inga kläder. Bara plastlådor. Tätt förslutna, inplastade, och med en skarp kemisk lukt.
— Vad i… viskade polisen och tryckte på larmet.
— Misstänkt gripen. Möjlig narkotikasmuggling. Kräver förstärkning, — sade han kort, medan handbojorna klickade på plats.
Det visade sig att hela “begravningen” var en täckmantel för att smuggla droger. Föraren tillhörde en internationell liga.
Tack vare sin magkänsla stoppade polisen något mycket större än bara ett trafikbrott. En dag han sent skulle glömma.
