Jag åkte buss – en helt vanlig dag, en helt vanlig rutt. Det var inte mycket folk, och en ung kille, kanske 20–25 år gammal, satte sig bredvid mig. Han höll sin telefon i handen, lyssnade på något i hörlurar och såg helt ofarlig ut.
Jag råkade kasta en blick på hans skärm – inte med flit, det blev bara så. Först trodde jag att han scrollade genom Instagram eller TikTok. Men plötsligt… såg jag något som verkligen chockade mig.
Han hade öppnat sitt fotoalbum. Och bland vanliga bilder såg jag i en sekund… ett foto på mig. Mig! Tydligt taget i smyg – jag stod vid kassan i en mataffär, och utifrån kläderna insåg jag att det var taget bara för några dagar sedan. Jag frös till. Hjärtat började slå snabbare. Killen fortsatte scrolla som om inget hänt.
Jag låtsades titta ut genom fönstret, men försökte samtidigt se mer ur ögonvrån. Det fanns fler bilder – uppenbart smygfoton på olika kvinnor. Några i tunnelbanan, några i butiker, några i parker. Det var… skrämmande.
Vid nästa hållplats gick jag av och tog genast ett foto på bussen och killen genom rutan. Senare anmälde jag det till polisen och skickade bilden. Jag vet inte hur det kommer att sluta, men jag får fortfarande rysningar.
Numera täcker jag alltid mitt ansikte när jag känner att någon tittar på mig. Världen har blivit konstig.
Har något liknande hänt dig?
