Jag drev den här lilla butiken som mitt eget hem — jag kände varje hylla, varje kartong, varje vara. När dyra produkter började försvinna trodde jag först att det var en slump, sedan misstänkte jag personalen, eftersom bara de hade enkel tillgång till lagret.
Jag frågade dem rakt ut i personalrummet, med ett påklistrat leende för att inte förstöra stämningen. Som svar fick jag bara förvirrade blickar och försäkringar om oskuld. Det var förnedrande, eftersom det alltid var det dyraste som försvann.
Till slut tog tålamodet slut. Jag samlade flera veckors kamerainspelningar, skrev ut skärmbilder och gick till polisen.
Men när poliserna granskade materialet såg vi något som ingen väntat sig — och som var värre än en vanlig stöld 😲😱
På videon syntes ofta en kvinna i rullstol. Hon rörde sig långsamt mellan hyllorna, log mot personalen och fick medlidande blickar. Hon bad om hjälp, tackade vänligt — och ingen granskade rullstolen.
Det syntes tydligt hur hon lade de dyraste ostarna och kaffet i rullstolens korg och gömde dem under en filt. Ingen vågade kontrollera.
Det värsta: hon var inte funktionshindrad. På senare bilder gick hon lugnt ut ur butiken utan rullstol. Allt var planerat.
Polisen beslutade att agera försiktigt och började samla bevis och vittnesmål.
