Min svärmor rörde ständigt mina matvaror och införde sina egna regler i mitt hem, medan min man alltid tog hennes parti. Då fick jag en idé om hur jag en gång för alla skulle sätta den här fräcka kvinnan på plats 😢🫣
Ljudmila brukade säga att huset var hennes territorium. En plats där allt står precis som hon har bestämt. Där kryddorna ligger i rätt burkar, knivarna inte blir slöa och ingen skrubbar kastruller med metallsvamp.
Hennes man Sergej var en snäll person, men alltför mjuk när det gällde hans mor, Valentina Ivanovna.
— Hon vill bara hjälpa till, — upprepade Sergej varje gång Ljudmila hittade omflyttade burkar och bortslängd mat.
Men hjälpen såg märklig ut. Sojasås och tryffelpasta försvann ur kylskåpet eftersom de ”luktar misstänkt”. En ny stekpanna blev repig. En dyr emaljerad kastrull fick en dag en svart fläck på botten.
Valentina Ivanovna bodde i kvarteret bredvid och hade en extranyckel ”för säkerhets skull”. Detta ”säkerhetsfall” inträffade ofta — och alltid när ägarna inte var hemma.
Hon öppnade skåp, gick igenom hyllor och sa på kvällen nöjt:
— Jag har ordnat lite hos er. Slängt gammalt skräp. Och lagat soppa.
Ljudmila pressade ihop läpparna och var tyst, medan Sergej bara osäkert bad sin mor att vara lite försiktigare.
Vändpunkten kom på Sergejs födelsedag. Ljudmila förberedde en romantisk middag: hon köpte skaldjur och gott vin och ville tillbringa kvällen bara de två.
När hon kom hem tidigare än vanligt såg hon en liten fest i köket. Vid bordet satt Valentina Ivanovna och hennes väninnor. På tallrikarna låg just de räkorna, och en tom vinflaska stod mitt på bordet.
— Vi bestämde oss för att göra en överraskning, — sa svärmodern glatt. — Jag stekte dina havsgrejer med majonnäs. Så blir det mer mättande.
Ljudmila tittade tyst på de tomma tallrikarna och förstod att hennes tålamod var slut. Och hon gjorde något efter vilket svärmodern inte bara slutade röra hennes saker — hon blev till och med rädd för att komma hem till dem 😱😂
Nästa dag meddelade hon lugnt att hon skulle åka på en tredagars tjänsteresa. Sergej skulle vara i tjänst. Man kunde komma förbi och sköta om huset. Hon lämnade också en burk med “renande sylt” och en flaska sirap i skåpet.
Valentina Ivanovna trodde alltid på folkmedicin och “detox”. På lappen stod det att medlet var nyttigt, men att det var viktigt att följa doseringen.
Ljudmila visste att ingen skulle följa doseringen.
När hon kom tillbaka mötte Sergej henne med ett förvirrat ansiktsuttryck.
— Något märkligt har hänt med mamma, sa han tyst.
Valentina Ivanovna bestämde sig för att genomföra hela “kuren” på en enda dag. Hon åt nästan hela burken och drack det med en dubbel dos sirap.
Resultatet visade sig vara alltför kraftigt.
Min svärmor rörde ständigt vid mina livsmedel och införde sina egna regler i mitt hem, och min man tog alltid hennes parti. Då fick jag idén om hur jag en gång för alla skulle sätta den här fräcka kvinnan på plats.
En av ingredienserna färgade dessutom tungan i en starkt blå färg. När Valentina Ivanovna såg sig själv i spegeln blev hon så rädd att hon ringde sin man, Ivan Petrovitj, och krävde att han skulle komma genast.
När det blev klart att det bara var en reaktion på en överdos, förvandlades rädslan till förargelse.
— Ljudmila ville förgifta mig, klagade hon.
— Det fanns instruktioner på burken, svarade Ljudmila lugnt. — Och den stod i ett stängt skåp. Jag bad ingen att prova den.
Ivan Petrovitj tittade tyst på sin fru. Han kände mycket väl till hennes vana att öppna andras skåp.
Samma kväll lämnades reservnyckeln tillbaka till Ljudmila.
Efter det kom Valentina Ivanovna inte längre utan förvarning. Kylskåpet förblev orört, disken hel.
Och i Ljudmilas hem blev det åter lugnt.
